Annons


Annons

Rysk jul med guldkant

Det doftar jul, men inte på det traditionellt svenska viset. I den 
solgula villan vid Trosaån är den ryska maträtten pelmeni lika 
självklar som pepparkakor och lussekatter är vid den här tiden.

Fartfylld jul. Antonia leker med lilla hunden Verdell. Snart ska han få gå ut på julpromenad.

Överallt i huset kan man se detaljer som vittnar om ryska minnen: mångarmade kandelabrar, madonnor, antika möbler, ryska dockor och svulstiga kristallkronor, men också strama designklassiker som Jonas Bohlins armatur Star som hänger i köket – allt i en charmig blandning.
– Jag växte upp vid Svarta havet med en rysk mamma och en grekisk pappa och Krister växte upp i Stockholm, berättar Irina Nikula.
Intresset för antikviteter har följt dem under lång tid. Likaså intresset för god mat.
– Gubbar i min ålder brukar köpa sig en Porsche. Jag köpte en spis, skrattar Krister.

Annons

Personligt kök. Köksstolarna är gamla höj- och sänkbara fabriksstolar, inköpta i en numera nedlagd antikaffär i Stockholm. Det färgstarka kaklet från Vives Cerámica 
är spanskt.

Det är nämligen han som står för det mesta av matlagningen i det här huset. Men inte i dag. Julen står för dörren och på samma sätt som saffransbullar och pepparkakor är en tradition hos andra, så är den ryska ravioliliknande maträtten pelmeni det hos familjen Nikula. Med flinka fingrar radas det ena degknytet efter det andra upp på den stora köksön.

Läs också: Så gör du ryska rätten pelmeni

På diskbänken intill ligger några nyligen guldsprejade kronärtskockor. I var och varannan vrå står blomsterarrangemang dekorerade med mossor, kottar, kastanjer och andra naturmaterial och i ena hörnet står en rosmarinbuske stor som en julgran. Det går inte att ta miste på Irinas gröna fingrar.
Det är drygt tre år sedan familjen Nikula flyttade in i 1920-talsvillan intill ån i Trosa och sedan dess har huset genomgått en förvandling. Det som i dag känns som en lantlig småstadsdröm var då mörkt, opraktiskt och slitet.

Glas på rad. I det gamla serveringsskåpet ryms alla glas som behövs 
till en festlig måltid. Krubban står på paradplats. Bokstaven N framför spegeln står förstås för initialen i familjens efternamn: Nikula.

Många antika möbler

Väggar revs och nya byggdes upp. Golv och trappa slipades och vitsåpades. Golvlister, fönsterkarmar och trappräcke har nytillverkats.
– Det här hemmet är verkligen vi. Sovrumsväggarnas färg kanske är chockartade för vissa, men för oss symboliserar den så mycket. Dessutom matchar takmålningen, säger Irina och syftar på bilden ovanför sängen som föreställer Trosa i miniatyr – stadshotellet, gamla Nilssons bageri, klocktornet, Trosa å och så gula villan själv förstås.
– Och de antika möblerna, de har precis som vi människor så mycket att berätta. Se på bordet i matsalen, till exempel. Den ena sidan har nötts ner mer än den andra och man kan känna små gropar vid varje sittplats.

Sittplats. Vid frukostbordet är det vintervitt och vackert.

Läs också: Jul i Värmlandsgården

Dottern Antonia tar på sig sin tomteluva och sin blå kappa. Det är kallt ute och det knarrar under skorna när hon går nerför yttertrappan med hunden Verdell bredvid sig. Längs med ån står lyktorna som ett långt pärlband och några ankor trippar på led över promenadstråket, in bakom familjen Nikulas hus. Nu börjar pelmenin bli klar.
– Många frågar oss om vi inte är färdigrenoverade snart, men vi älskar vårt hus och att skynda långsamt har blivit en livsstil, avslutar Irina innan hon slår sig ner vid det vackert dukade bordet.
Det doftar jul – en färgstark sådan. ✦

Miniatyr. Takmålningen över sängen föreställer Trosa i miniatyr. Deras egen gula villa finns också med.

Här bor vi
Namn: Irina och Krister Nikula med dottern Antonia, 10 år, och hunden Verdell.
Bor: I ett 1920-talshus som är 270 kvm stort i Trosa.
Gör: Irina är hudterapeut och driver sin egen salong och Krister jobbar med försäljning i byggbranschen.

Reportaget publicerades i sin helhet i Drömhem & Trädgård nr 14/2017

(73)
(0)


Annons


SENASTE FRÅN DRÖMHEM & TRÄDGÅRD
Annons

Laddar