Annons


Annons

Pernilla Månsson Colt trycker handväskan nära kroppen

Pernilla Månsson Colt besöker en bilverkstad.

Min lilla bil får köra skit och skrot och plantor. Köra smutsiga fotbollsspelare med lera på byxorna. Sånt. Och nu kom straffet, skriver Drömhem & Trädgårds krönikör Pernilla Månsson Colt.

Det finns två talesätt som talar emot varandra:
”You only get one chance to make a first impression” och ”Du ska icke döma hunden efter håren”.
Det ena om att allt räknas när man ska bli bedömd första gången, ner till minsta detalj.
Det andra om att inte vara så snabb att döma.
Om man visste vilket av dessa talesätt man skulle luta sig mot så vore livet enklare.

Bilbesiktaren kallade på mig

Jag har en bil. En gammal, bullig bil som gått alldeles för långt och kostat alldeles för mycket pengar i reparation för att det ens ska vara försvarbart, men jag älskar den där lilla bilen. Tommy. Så heter han. Efter sitt regnummer – och den gamle bilmekanikern som tog hand om honom i så många år.
Det har kommit många nyare bilar in i den här familjen, men Tommy är kvar på undantag. Det är inte Tommy som vi vädrar de där sköna bilturerna på Österlen. Nä, Tommy får knega på, det är vad han duger till. Köra skit och skrot och plantor. Köra smutsiga fotbollsspelare med lera på byxorna. Sånt.
Och nu kom straffet.
Bilbesiktaren hissade upp den lille trötte gråe bilen, knackade på underredet och kallade på mig.
– Kom. Här ska du få se.

Handbromsen funkade inte

Vid ljuddämparen påstod han att det fanns ett litet, litet hål. Ett läckage. Ah, ah, inte bra, sa han och skakade menande på huvudet. Och sen var det ju det här med handbromsen. Den tog ju inte.
– Det blir en tvåa på det här, sa han. Körförbud om du inte hittar nån som fixar det. Handbromsen vet du, det kan bli dyrt.
Jag är dotter till en smålänning och hatar dyrt, men älskar bilen. I två dagar brottas jag med mig själv. Ska man laga en 15 år gammal bil, eller ska man låta en gammal trotjänare få pensionera sig?
Men den är ju så bra när den är bra, tänker jag, och ringer en bilmekaniker på måfå.
Jorå, visst kan han laga de där felen. Kom hit och lämna in bilen så ska vi titta på den.

Enormt skitig verkstad

Så jag letar mig in i den konstigaste gränden i industriområdet. Ställer bilen lite på sniskan utanför den illa skyltade dörren och kliver in.
Och de två olika talesätten far som två pilar genom mitt huvud.
Det är enormt skitigt därinne. Sopsäckar, motordelar, plåtsaker, och vid ett bord två män som nä, röker kanske de ändå inte gjorde, men dricker kaffe medan de pekar mot en annan dörr längst in i lokalen:
– Kontor, kontor!
Så jag ler nervöst, trycker tantahandväskan närmare kroppen och styr ditåt. Dörren öppnas, bilmeken som jag pratat med på telefon säger hej, välkommen.

Jag fick dålig feeling

Och det enda jag tänker är, shit, shit, shit, det är så skitigt här, jag vet inte, jag får bara fel feeling, ta in kunder här och där borta sitter dom och dricker kaffe och – kan man lita på det här stället? – tänker jag och fortsätter le och lämnar ifrån mig nyckeln, eftersom jag ju faktiskt bokat just den här bilmeken så nu får jag stå mitt kast.
Hela dagen går jag och oroar mig. You only get… ni vet. Första intrycket. Verkligen inte bra. Verkligen. Inte.
Men så ringer telefonen. Bilen är klar, kom och hämta.

Jag firar med ett glas vin

Så jag tar en taxi och den svänger in på en annan gata. What? tänker jag. Men den stannar utanför en bilverkstad som heter som den jag lämnade hos i morse, fast den här är snygg och skyltad. Och så går jag in, och där står bilmeken med min nyckel och jag förstår plötsligt.
– AHA, jag gick in från fel håll i morse va?
– Ja, säger han, men vad gör det, du hittade ju i alla fall!
Och så ska jag betala. Han vill ha 900 kronor för reparationerna. 900 kronor. Och jag får kvitto! Jag nästan dansar i bilen hem.
Firar med ett glas vin på kvällen och tänker att det är tur att jag aldrig dömer hunden efter håren. ✦

Läs också: Pernilla Månsson Colt: Är det fritt fram att kritisera nu?

Läs också: Pernilla Månsson Colt: Värmen kom med buller och bång

Läs också: Pernilla Månsson Colt: Musen härjar i chipspåsen

Namn: Pernilla Månsson Colt

Annons

Gör: Krönikör i Drömhem & Trädgård, journalist, programledare & producent på SVT.

Bor: I parhus i Malmö.

Familj: Maken Stellan och barnen Leopold, 26, Linnea, 24, Gabriel, 20, och Noel, 11 år.

På min uteplats: Står det nya stolar! Ta da!

Guld eller silver: Guld. För att det är den finaste medaljen. Men gärna silver i smycken.

Grillfavorit: Fläsk är godast på grillen. Det är sen gammalt. Och spetskål, det är sen nytt.

Köpte senast till trädgården: Fyra austinrosor! Längtar tills de blommar.

Semesterplaner: Många! Men Frankrike blir fint.

Drömsoffa: Dom har jag redan! En underbar i vardagsrummet, en perfekt i köket och en superskön i tv-rummet.

(43)
(0)


Annons


SENASTE FRÅN DRÖMHEM & TRÄDGÅRD
Annons

Laddar