Annons


Annons

Pernilla Månsson Colt: ”Nu säljs min barndoms radhus”

Drömhems krönikör Pernilla Månsson Colt tar avsked av sitt barndomshem. Foto: Shutterstock och Stefan Lindblom

Jag har bott på många ställen men bara haft två hem. Nu är ett av dem till salu och jag brottas med mina minnen.
Jag växte upp i radhuset i Örebro. Syrran var två och jag var sex när vi flyttade in. Jag minns hur vi gick över den leriga plätten som skulle bli vår trädgård, mamma bar min lillasyster och pappa sa att jag skulle gå på brädbitarna som låg utslängda som gångbroar mot entrédörren.

Annons

Det var ett stort hus, tyckte vi då, med en stor öppen gemensam gård på framsidan. Där kom jag att leka med alla kompisarna, där hade vi snöbollskrig och lekte röda vita rosen. Där tjuvringde vi på dörrar, pallade äpplen och la öppnade surströmmingsburkar i grannarnas brevlådor. Det radhuset var mitt första hem.
Och nu säljs det. Och jag försöker minnas. Vad var det för ett liv vi levde? Hur minns man ett hus?

Vi lärde oss laga mat

Dofter minns jag. I mitt barndomshem luktade det mammas parfym och pappas matlagning. På helgerna. I veckorna var han inte hemma, han var på resande fot och jag, min syster och min mamma hade tjejveckor utan honom. Då doftade det ingenting som jag minns det. Vi åt såklart mat då med, mycket falukorv och pannkaka, och jag tror mamma till och med rökte. Men på torsdagskvällen kom pappa hem. Då började livet. Stojet. Bråken, skratten. Och så lagade vi mat.
– Mat är viktigt, hojtade pappa. Han var en sån som hojtade. Lät mycket. På tok för mycket tyckte jag när jag blev lite äldre och ängsligare, när jag inte ville att nån skulle sticka ut, i alla fall ingen jag var släkt med.
– Ni måste lära er att laga mat! Pappa tyckte att vi döttrar åt för dåligt, och för snabbt! Varför ville vi springa till tv:n direkt när vi hade ätit upp? Varför kunde vi inte sitta kvar?
Och märk väl. Detta var ett problem som diskuterades hos familjen Månsson i mitten på 1970-talet. Inget är nytt.
Lösningen på detta matstressproblem blev matlag. Varje lördag under flera års tid hade vi matlag i familjen. Jag och pappa lagade mat ihop ena lördagen. Min mamma och syster nästa.
Matlaget samlades direkt efter frukost. Läste recept. Bestämde vad vi skulle äta. Menyn var ofta smörstekta musslor till förrätt och flamberad biff till varmrätt. Efterrätterna minns jag inte, jag har aldrig varit nån riktig efterrättsmänniska. Får jag välja mellan förrätt och efterrätt tar jag förrätten alla gånger. Men det är en annan historia.

Huset är fullt av minnen

Våra matlagningslördagar var heliga och hemlighetsmakeriet var stort. Dörren till köket stängdes – ni får inte komma in förrän maten är klar!
Där i köket lärde jag mig pappas matlagning, hur man gjorde en sås, hur man räddar upp när något blivit för salt, hur en biff ska kännas när den är klar i pannan.
Sen dukade vi och bjöd in mamma och min syster som gjort sig fina och doftade parfym bakom örat och inte matos som vi. Mamma och pappa drack vin, jag och syrran drack sockerdricka, vi delade på en trettitrea. Ibland fick vi lägga en extra sockerbit i, för då försvann lite av kolsyran påstod vi.
Det doftade mat och parfym i radhuset. Genom åren stojades det, lektes och bråkades. Och sen flyttade jag. Några år senare syrran. Och med åren gick pappa bort.
Mamma har bott kvar, men vad är meningen med att bo kvar i ett hus när de man älskade inte finns kvar där? Nu säljer hon, och det gör hon rätt i. Radhuset är fullt av fina minnen och den sentimentala jag önskar att det alltid skulle finnas kvar. Men jag förstår att det inte kan vara så.
Så puss lilla hus. Tack för allt. Och lycka till med nästa familj, de har visst också två barn som kanske också krånglar med maten. ✦

”Jag tycker om blommigt”

  • Namn: Pernilla Månsson Colt.
  • Gör: Krönikör i Drömhem & Trädgård. Journalist, programledare och producent på SVT.
  • Bor: I parhus i Malmö.
  • Familj: Maken Stellan och barnen Leopold, 28, Linnea, 26, Gabriel, 20, och Noel, 10 år.
  • Favoritmönster: Tycker om blommigt men är alltid sjukt fascinerad av paisley.
  • Planerar: Ing.en.ting. Och försöker njuta av just det.
  • Slängde nyss: Ingenting, det är mitt stora problem! Alla saker jag tröttnar på kan potentiellt vara ett fynd längre fram i livet. Tror jag. Behöver gå i terapi för det där.
(0)
(0)


Annons


SENASTE FRÅN DRÖMHEM & TRÄDGÅRD
Annons

Laddar