Annons


Annons

Pernilla Månsson Colt: ”Jag vet mycket om utebelysning”

Drömhems krönikör Pernilla Månsson Colt skriver i varje nummer av tidningen. Foto: Stefan Lindblom och Shutterstock

I mörkret är alla katter grå, heter talesättet. Det är helt sant, särskilt nollfem tjugo på morgonen när sömnen inte vaskats ur ögonen än.
Jag följer numera med S på morgonpromenad så dags varje morgon. Han har promenerat i flera år, regelbundet, utan undantag ens om stormen viner eller regnet öser. Han går 05:20 och nu får jag följa med.

Annons

Han vill gå i tystnad och det passar mig de första 20 minuterna. Då ägnar jag mig åt att vakna. Få ordning på ögon och tal. Jag har rätt dåligt mörkerseende. Flera morgnar trodde jag exempelvis att det var en människa som satt på huk längs vägen längre bort – tills jag förstod att det inte var en människa utan ett vägmärke. Eller att den hoppande katten på åkern inte var en katt utan ett rådjur.

Utebelysning är intressant

Men efter tjugo minuter är jag vaken. Ser allt. Är på gång. Vill prata, diskutera, ha en konversation. Jag hittar ämnen överallt. Är alla katter i mörkret verkligen grå? Är de det för dig också? Är de samma grå som för mig?
Jag upptäcker att jag har massor att säga. Om utebelysning till exempel. I mörkret är alla hus kanske inte grå, men olika mörka. Man ser dörrar och fönster avteckna sig tydligt. Men sen tänds utebelysningen och nu blir det intressant. Eftersom alla vill ha likadana lampor på fasaden blir alla hus lika. Ni vet vilka lampor jag menar? Lampor som lyser både uppåt och neråt. Som bildar en ljustrekant nedåt och en likadan uppåt.
Med släckt fasadbelysning blir det ett hus, med tänd ett helt annat. Försvinner gör dörrar och fönster. Det enda man ser är ett evigt upprepande av ljuskäglor. På håll ser det inte längre ut som privatvillor, det ser ut som offentliga byggnader och jag tycker det är synd när jag går där och är så enormt pratsugen.

Ljusslingorna sitter kvar

Jag försöker att få igång S.
– Du, tycker du det är snyggt med såna där ljus? På huset där? Eller där? Säger jag.
–  Mm, mja, jovars, säger S. Hans ton säger allt. Ointressant ämne, särskilt på en morgonpromenad när det ska vara tyst.
–  Jo men ser du inte att alla hus blir lika, att de tappar sin form och färg med såna där lampor, säger jag. Det där tycker jag är bättre, fortsätter jag och pekar på ett hus som har infällda lampor under takfoten, de lyser bara neråt och det ser finare ut tycker jag.
– Mhhumm. Säger S men tittar i alla fall åt rätt håll.
–  Ja men håller du inte med mig om att det snyggaste är ju om fasadbelysningen förstärker arkitekturen på huset och inte jobbar emot den, säger jag medan vi svänger in på allén som leder upp till vårt hus. Vi går lite i tystnad medan jag väntar på att S ska slå tillbaka bollen som jag just servat över nätet. Plötsligt skrattar han.
–  Innan du sätter upp reglerna för vilken utebelysning som är okej och inte, kanske du ska kolla vår egen? Särskilt julslingorna som sitter kvar i tujorna vid ytterdörren?! Och så pussar han mig försmädligt nog på mössan.
Julslingorna ja. Har tänkt som så här: Att eftersom det är så mörkt i Sverige den här årstiden så får slingorna vara kvar. Jag byter bara namn på dem. De heter numera vinterslingor och kan åtminstone sitta till påska. ✦

”Basilika till glass är gott”

  • Namn: Pernilla Månsson Colt
  • Gör: Krönikör i Drömhem & Trädgård. Journalist, programledare och producent på SVT.
  • Bor: I parhus i Malmö.
  • Familj: Maken Stellan och barnen Leopold, 28, Linnea, 26, Gabriel, 20, och Noel, 10.
  • Godast till basilika: Det mesta. Tomat, mozarella, pasta och glass. Oväntat gott det sista.
  • Favoritmöbel i trädgården: En dubbelsäng i bambu.
  • Nästa måleriprojekt: Väggar här hemma. Trodde inte jag skulle säga det men beige eller grå väggar vore fint.
(0)
(0)


Annons


SENASTE FRÅN DRÖMHEM & TRÄDGÅRD
Annons

Laddar