Annons


Annons

Pernilla Månsson Colt: Jag sover absolut ingenting

Drömhems krönikör Pernilla Månsson Colt sover dåligt när sonen är ute. Foto: Stefan Lindblom och Shutterstock/IBL.

Jag minns det som det var nyss, eftersom det också är så. Nyss flyttade han hemifrån. Nyss packade vi bilen med kastruller, täcken och mikro, och nyss installerade han sig i lägenheten i Stockholm.
Och jag, hans mor, var kvar i Skåne och våndades. Ja, även hans far så klart, men han tog det så mycket lättare.
Skulle han klara sig? Skulle han äta, hitta hem, klara av sina räkningar där uppe? Vem skulle hålla koll på att han över huvud taget kom hem på nätterna?
Så var det nyss.

Annons

Tänk så det kan ändras på kort tid. Oro kan förbytas i lugn och ro. Mammor kan lära sig att klippa navelsträngen.
Det har blivit lugnt och skönt. Han klarar sig. Sköter sig. Där uppe, i Stockholm.
Men plötsligt kommer han med goda nyheter.
– Jag får nog förflyttning, mamma! Jag kommer hem i höst!
Jag älskar sonen besinningslöst, hela vägen till månen och tillbaka, en gång mer än han någonsin kan säga, men flytta hem betyder väl inte hem? Till barndomshemmet?

Packning för långsemester

Det är inte hjärtlöst. Jag skriver det av omsorg och kärlek, extra stärkt nu efter de två senaste veckorna då han faktiskt varit hemma.
Studentveckor. Festande i två veckor eftersom skolorna här nere går ut på olika dagar.
Med andra ord: perfekt tillfälle för en ung festsugen person att intensivparta.
Han kom hem med packning värdig en global långsemester, ny kostym och handsydda skor. Och så flyttade han in i sitt gamla rum. Packade till och med upp. Installerade sig. Spelade hög, konstig musik. Ja, ni fattar.
Missförstå mig rätt, vi älskar när barnen kommer hem! Hela familjen lever upp! Lillebror skrattar mer, spelar tv-spelen lite högljuddare och S lagar ännu godare mat. Att få hem sina utflyttade barn en stund är att få feststämning i huset, vi njuter, umgås och unnar oss det goda! Vi vet ju att det är kort, snart slår den tråkiga vardagen till när de måste fara igen.
Nu var det ju bara det att sonen inte kom hem för att umgås med oss. Han skulle på fester. Plural.
Och hur sorgligt och melankoliskt det än var när han flyttade – ja, jag vet att jag skrev om det här i tidningen, en riktig litania – lika svårt visar det sig vara att få hem honom som festande tonåring igen.
För en person i alla fall. Mig.

Lägenhet i Stockholm

Jag regraderas till tonårsmamma. Redan när han börjar förbereda sig hemma på eftermiddagen får jag ont i magen.
– Vart ska du i kväll? undrar jag när det spelas hip-hop och luktar herrparfym på hela övervåningen.
– Det har jag ju sagt, säger sonen lugnt, och räknar upp minst fem studentkompisar.
– Vem ska mer dit? hör jag mig själv fråga. Är ni ett helt gäng? Hur kommer du hem, hur dags kommer du hem och … (jag kan inte stoppa mig) DU KOMMER VÄL HEM, snälla???
Han suckar och lovar, och jag skäms lite för han är ju vuxen, men när han ska sova hemma så är det som om jag glömmer att han är en man nu med jobb, egen lägenhet i Stockholm och eget ansvar. Han blir mitt barn igen och jag hönsmamman.
Under de där två veckorna sover jag absolut ingenting. Någon timme, sedan är det stopp. Sedan vankar jag omkring på nedervåningen, brottas med impulserna att ringa, lyssnar efter varje bil. När han väl kommer hem på morgontimmarna är jag så lycklig att han lever, om än i det där tillståndet, att han bara får en puss innan jag stupar i säng och lovar mig själv att sova hela natten igenom nästa gång.
Jag älskar mina barn och visst finns det både säng, tvättmaskin och middag här hos oss. Men jag hoppas nu på Hemnet och lägenhetsutbudet i Malmö. Har de flyttat hemifrån så hoppas man det ska förbli så. För hans, men mest för min skull. ✦

”Jag ger bort Klongs ljusstake i present”

  • Pernilla Månsson Colt
  • Gör: Krönikör i Drömhem & Trädgård. Journalist, programledare och producent på SVT.
  • Bor: I parhus i Malmö.
  • Familj: Maken Stellan och barnen Leopold, 28, Linnea, 25, Gabriel, 20, och Noel, 10 år.
  • Läser: En deckare av Marie Jungstedt och en mindfulnessbok av Ola Schenström.
  • Det har jag kvar sedan jag flyttade hemifrån: Min finservis, mormors födelsedagspresent till mig under hela uppväxten. Och, jag tycker om den fortfarande.
  • Skämmer bort mig med: Fotvård och iskallt bubbel. Gärna samtidigt.
  • Present jag köpte senast: Klongs fina ljusstakar.
(0)
(0)


Annons


SENASTE FRÅN DRÖMHEM & TRÄDGÅRD
Annons

Laddar