Annons


Annons

”För femtusen blir jag din”, skrev jag

Tomrummet var förvånansvärt stort, skriver Pernilla. Foto: Stefan Lindblom och IBL

Den kändes som ny när jag plockade upp den ur flyttkartongen. Och ändå som en kär gammal vän. Mässingen var blank, kuporna möjligen lite dammiga, men hela och utan repor. Välkommen min gamla fina lampa.
– Var har du tänkt att vi ska ha den? sa S enkelt.
Visst är det härligt när man levt ihop med nån ett tag, man lär sig på deras sätt att ställa frågan vad det är de menar. Inledningen ”var har du tänkt att” betyder nämligen ”jag hoppas inte du har tänkt att”.

Annons

Men det hade jag.
– Det är en Hans-Agne Jakobsson, sa jag. Rätt trendiga nu. Värda pengar, sa jag och sneglade om den sista upplysningen inte landade lite rätt ändå hos min man. Ibland är det nämligen värdet som gör att en pryl uppvärderas, det vet jag efter många års producerande av Antikrundan.
Men S såg fortfarande tveksam ut. Så jag tog fram stegen och började operation provhängning.
– Här kanske? sa jag. Eller här? Mässingslampan med glaskupor åkte upp och ner i taket. Över matbordet. Över soffbordet. I hallen.
– Nä, sa S, där är den för stor. Och där för liten. Hamnar för högt upp. Och det går väl inte att förlänga stången antar jag?

Läs också: Stanken från lådan var olidlig

Faktum var att min lampa faktiskt inte passade hemma hos oss. Jag satte mig i soffan, småsurade och suckade för att försöka få S att fatta att det nog var hans fel på nåt oklart sätt.
– Lägg av, sa han nyktert. Det är ju därför den har bott hos din mamma i 25 år. Vi har ingen plats för den. Och du har aldrig talat om att du ville ha hem den hit.
Sant. Fast mot sin man kan man inte ge upp så lätt.
– Jag har alltid saknat den lite, sa jag. Innerst inne. Den är ju som en gammal vän.
–  Jodå, sa S roat. Fråga 20-åringen, han vill kanske ha den.
(Jaa! Det är för övrigt en utmärkt lösning som jag kan tipsa om, att ha en nyss utflugen son utan pengar att lägga på möbler. Man kan ha hans lägenhet som förvaringsplats för saker man själv inte pallar att göra sig av med.)
Men 20-åringen sa nej. Den passade inte i stil. Den var för 70-talsglamourös liksom. Det spelade ingen roll att jag sa att det var en Hans-Agne Jakobsson som var värd deg, han var inte intresserad. Sälj den morsan, sa han.
Kort föreläsning: det finns två typer av konsumtion. Den linjära: jag handlar, använder, slänger. Och den cirkulära: jag handlar, använder, säljer/skänker till någon annan som återbrukar, säljer/skänker till … ja ni fattar. Sakerna går runt. Får nya användningsområden. Nya utseenden. Nytt liv.
Det är det bästa man kan ge sin trotjänare till möbel. Eller lampa. Intalade jag mig.
Favoritlampan söker nytt hem skrev jag i rubriken.

Läs också: Julen blev inte som jag tänkt

”I 25 år har jag bott hos en gammal dam. Jag har hängt högt upp, ingen har vare sig dammat eller putsat mig. Jag har inte ens varit tänd eftersom hon aldrig kopplade in kontakten. En skittrist tillvaro.
För femtusen kronor blir jag din.”
Skrev jag, och både 20-åringen och S tyckte att jag hade tappat det, men vips var den såld. Hans-Agnes glamourösa 70-talslampa hade jag förmodligen kunnat ta ännu mer för.

Läs också: Jag sover absolut ingenting

Tomrummet var förvånansvärt stort. Överallt såg jag bilder på såna lampor i inredningstidningarna och jag undrade över hur han hade det. Om han fortfarande låg i flyttlådan eller om han till slut hängde gnistrande i någons tak, tänd och nöjd med tillvaron.
En lördagskväll plingar det till  i min telefon, ett okänt nummer. Upp kommer en bild, det är en snygg hall, högt i tak, vitmålad trappa och i taket hänger min lampa. Och lyser. Och så en hälsning från en kär gammal vän.
– Hej hej, så här ser det ut i mitt nya hem. Jag har det bra. Hälsningar Lampan. ✦

  • Namn: Pernilla Månsson Colt.
  • Gör: Journalist, programledare och producent på SVT
  • Bor: I parhus i Malmö.
  • Familj: Maken Stellan och barnen Leopold, 28, Linnea, 26, Gabriel, 20, och Noel, 10.
  • Det vill jag göra 2018: Resa, långt och mycket ofta med familjen.
  • Sparar till: Ingenting mer än pensionen. Fy fanken vilken tråkmåns jag är.
  • Skrattar åt: Mycket! Filmer, min tioårings inlägg på Insta, mig själv.
  • Tips för snabbstädning: Dammsugning och doftljus. Det är faktiskt ganska sällan stökigt hos mig. Det tackar vi S för.
  • Bäst i mitt badrum: Att det är två handfat. Det gör massor för badrumslogistiken.
(123)
(0)


Annons


SENASTE FRÅN DRÖMHEM & TRÄDGÅRD
Annons

Laddar