Annons


Annons

Grattis Stig Lindberg, 100 år!

De flesta svenskar har en relation till tusenkonstnären Stig Lindberg. Han illustrerade barnböcker, formgav textilier och inte minst satte han vackert vardagsporslin på folkhemmets köksbord. I år skulle han ha fyllt 100 år. Av Lina Tenow

Stig-Lindberg-800

Det dukade bordets mästare. Stig Lindberg, fotograferad tidigt 1940-tal på Gustavsbergs Porslinsfabrik. Signaturen var karaktäristisk. Foto Gustavsbergs Porslinsfabrik

Stig_Lindberg_son

Lars Dueholm-Lindberg

Hans konstnärliga bredd var gränslös och produktionen han efterlämnade när han dog 1982 är svår att överblicka. Stig Lindbergs hjärna jobbade varje vaken minut och det är många som har vittnat om hans rastlöshet. Inte minst sonen Lars Dueholm-Lindberg, som har skapat utställningen Stig Lindberg 100 år tillsammans med Gustavsbergs porslinsmuseum och som invigs den 28 maj.
– Han var arbetsnarkoman, absolut. I dag hade han naturligtvis haft någon form av bokstavskombination, jag vet bara inte vilken. Han kunde sitta och rita en kanna, men mitt i alltihop tröttnade han och började rita en häst i stället och så kom den i produktion men inte kannan, berättar Lars.

Det många förknippar Stig Lindberg med är porslinsserviser för Gustavsberg och textil med lekfull dekor för Ljungbergs, men han gjorde så mycket mer.
– Han målade, jobbade med glas, emalj, plast, gjorde skulpturer och skapade industridesign. Han lät sig inte begränsas av material. Utställningen utgår ifrån det, vi vill lyfta fram det som kan vara lite överraskande för besökarna. Ett exempel är hans glödlampor, de kom aldrig i produktion men det finns några ex kvar. Glödlamporna gjorde han för Luma som han också formgav en TV för 1959, Lumavision, liksom radioapparater. Det var Kooperativa Förbundet som ägde Lumafabriken i Stockholm. Det ägde även Gustavsbergs Porslinsfabrik där Stig Lindberg arbetade hela sitt liv.

Annons
Stig_Lindberg_tapet

Nytt på tapeten. Stig Lindbergs design är tidlös. I juni lanserar Boråstapeter klassiska Berså som tapetmönster, pris 699 kr/rulle.

Redan som barn hade han läst om porslinsfabriken och visste tidigt att han skulle lämna födelsestaden Umeå för att söka arbete där. Det gjorde han en junidag 1937, när han var 21 år gammal. Fabriken gick dåligt, men Stig var full av självförtroende och lovade att det  skulle bli fler jobb bara han fick anställning.
– Efter tio år blev det ett fantastiskt uppsving, så det var inte tomma ord, berättar Lars.

Tiden var på Stigs sida kan man säga. Sverige var inte i krig som resten av Europa. När freden kom behövde folkhemmet byggas upp och nya bostäder fyllas. Gustavsberg försåg folket med allt från toaletter och handfat till något att äta på. Det var blomstrande tider.
Det här var hans lyckligaste period, en drömtillvaro. På fabriken hade han som konstnärlig ledare fria händer i sitt skapande, en studio dit han handplockade konstnärer och en stab med skickliga medarbetare som drejare och fajansmålare. Dessutom tillkom tjänstebostad och betalda utlandsresor när han behövde inspiration i arbetet.

De fem sammanfogade fajansvaserna såldes på Bukowskis för 12 600 kr. Foto Bukowskis

De fem sammanfogade fajansvaserna såldes på Bukowskis för 12 600 kr. Foto Bukowskis

Stig Lindberg kallade sig konstnär under hela sin karriär, trots att han jobbade inom industrin. Den goda smaken skulle tillkomma vanligt folk i form av vackra vardagsvaror, sådant som såldes på Domus – det var där man hittade Stig Lindbergs serviser eftersom varuhusen ägdes av Kooperativa Förbundet.
Vid sidan av det massproducerade gjorde han helt unika föremål, som skulpturer och keramik, liksom mer exklusiva konstgodsserier med stämplar och signaturer i botten, de tillverkades av medarbetarna på studion.
– Pappa var trendkänslig men också en trendsättare. Hans livsverk tilltalade såväl finsmakaren som den moderna publiken.

Vad var det då som drev honom? Lars Dueholm-Lindberg har funderat mycket på det.
– Det var aldrig en ekonomisk drivkraft, det är många som har tjänat pengar på honom snarare än att han själv gjorde det. Han kunde arbeta med en sak och den ena idén ledde till den andra. Sällan sa han att han inte ville befatta sig med ett visst material utan frågade sig i stället: Vad kan man göra av detta? Han hade en devis som löd: Varför inte tvärtom? Det var lite rebelliskt. En djup tallrik, som det hette på den tiden, skulle se ut på ett visst sätt, men han tänkte annorlunda. ”Om man drar in brämet och göra den lite djupare så kallar vi den för en skållrik!” Och i dag när vi äter soppa så äter vi ju ofta ur en skållrik, eller hur?

Stig_Lindberg_prunus

Kärt mönster. Stengodsservisen Prunus fanns i produktion 1962–1974. I den ingick bland annat fat, skålar och smörbytta med lock. Utropspris 6 000 kr, Bukowskis. Foto Bukowskis

Stig Lindberg blev porslinsfabrikens ansikte utåt, en kändis som gärna visade upp familjens privata hem i pressen. Men i slutet av 1960-talet började han få nog av rollen som marknadsförare. Detta sammanföll med att hans konstnärliga frihet hade börjat strypas.

Formstark. Emaljgrillen gjordes bara i ett fåtal exemplar. Foto Bukowskis

Formstark. Emaljgrillen
gjordes bara i ett fåtal exemplar. Foto Bukowskis

– Billigare porslin hade kommit in från Kina, Taiwan och Tjeckoslovakien. Man började tänka marknadsmässigt: Är det där säljbart eller inte? I början hade det inte spelat någon roll, det räckte med att det var snyggt och bra. Marknadschefer och produktråd bedömde nu färger, former och dekorer. Framför allt var 1970-talet en jobbig period, han var inte van att bli styrd.
Trots det förblev han knuten till Gustavsbergs Porslinsfabrik hela livet, även om han de sista åren distanserade sig, inte minst geografiskt. Han delade tiden mellan Skåne och olika platser i Italien.
– Han var närmast dåraktigt trogen fabriken och en fullkomlig ekonomisk idiot, så han dog förhållandevis fattig.
Hemma hos Lars i Köpenhamn finns pappa Stigs föremål överallt i vardagen. På en hylla står rariteten Fontana, en vattenkanna i plast från 1967, på väggen hänger en praktfull väggtextil med livets träd. Den strama funkisservisen Bohus i blått och vitt hör till favoriterna.
– Jag fick en viss mättnad av de där glada lekfulla dekorerna med figurer under min uppväxt. Jag tycker om det enfärgade, och han formgav ju även serviserna, inte bara dekoren, påminner han. 

Hyllad på många håll
Namn: Stig Lindberg (1916–1982).
Yrke: Konstnär, illustratör, formgivare och keramiker. Konstnärlig ledare för Gustavsbergs Porslinsfabrik 1949–1957 och 1971–1980. 1957–1972 var han huvudlärare i keramik vid Konstfack i Stockholm.
Familj: Hustrun Gunnel som dog 1975, barnen Vibeke, Marita och Lars. Hade från slutet av 1970-talet ett förhållande med skådespelerskan Ingrid Thulin.
Aktuell: Med utställningen Stig Lindberg 100 år som pågår 28/5–11/9 på Gustavsbergs porslinsmuseum. Den fortsätter till England, Japan och Västerbottens museum i Umeå. Boråstapeter hyllar Stig Lindberg genom att lansera hans klassiska mönster Berså, Pottery, Melodi och Poem d’Amour som tapetmönster, finns i butik den 15 juni.

LÄS OCKSÅ

(140)
(1)

Annons

SENASTE FRÅN DRÖMHEM & TRÄDGÅRD
Annons

Laddar