Annons


Annons

Elsa väljer vintage till vardag och fest

Elsa Billgren Gör: Inredare i Äntligen hemma, TV4. Hyr ut vintagebrudklänningar. Bloggar på www.elsa.elle.se. Håller i kurser och föreläser. Bor: I lägenhet i Stockholm. Min soffa: Den oskönaste du kan tänka dig! Jag köpte den för 500 kronor på Röda korset. Den är lindblomsgrön, med revor, från 1940-talet. Det är jättegulligt när min tvåmetersman ligger och sover i den för det sticker ut ben på ena sidan och huvud på andra. Min svarta katt ligger också där, det blir lätt trängsel. Minne: Jag hade en storblommig soffa, jag tror att den var från 1990-talet – den förenade Marie Antoinette­stil med 1920-tal – men den förstördes när min lägenhet blev rökskadad efter en brand. Det var min vintage-tjock-TV som tog eld. Jag fick slänga allt utom bomullskläder som man kan kemtvätta, jag vill inte ens tänka på de tyll- och paljettklänningar jag hade. De var så fina att Marilyn Monroe hade svimmat om hon sett dem! Men jag var nykär så jag var glad att jag hade en anledning att flytta hem till min nya kille. Sedan gifte vi oss. Äger: 150 brudklänningar.

Våren är festernas högsäsong. För Elsa Billgren innebär det om möjligt ännu brådare dagar. När hon inte syns i TV, på sin blogg och i DJ-båset hyr hon ut bröllopsklänningar. Vintage är hennes varumärke.

Annons

När Elsa var liten brukade hennes mamma slänga ner henne i containrar som de råkade passera på gatan. Kanske fanns det några fina fynd där. Missförstådda ting som de tillsammans kunde ta hem och rädda åt eftervärlden.
– Jag plockade upp plåtburkar och folk fnös åt oss: Vad ska ni med den där gamla rostiga? Rostigt var ett skällsord – nu får jag ställa fram rostiga prylar i TV, det känns som en revansch! säger Elsa.

Elsa Billgren skor

Rosa insida. Skor får gärna stå framme om de är snygga. Höga klackar bidrar med glamour.

Kärleken till det gamla, udda och skeva föddes alltså redan i barndomen. Sedan flera år har den passionen utvecklats till ett eget signum, som i sin tur lett till jobb och vidare till en affärsidé. I dag inreder hon i TV och hyr ut vintagebrudklänningar i sitt showroom beläget i en lång blågrön korridor i ett 1800-talshus i Stockholm.
– Jag kan inte minnas senast jag köpte något på grund av dess funktion. Fåtöljen här i ateljén provsatt jag inte ens, den är ju fin, det räckte. Det handlar mer om vad sakerna berättar för mig och vad de skapar för känsla och atmosfär. Jag vill fantisera om vilket sammanhang stolen, bordet eller koppen kommer ifrån och vad de berättar genom sina skavanker. Jag är inte så fascinerad av design – perfektion är så oförlåtande. Jag vill sväva ut och gå loss, glömma bort tid och rum. Om man då säger ”Stopp! Det här är inte perfekt”, då tar man bort kärleken.
I nästa andetag beskriver hon sig som ganska slarvig och otålig, det ska gå fort och hända mycket. Det senare märks när hon pratar, orden rinner i väg, så som de gör hos någon som brinner för sitt intresse.

Elsa Billgren klanningar

Inte bara vitt. Man behöver inte gå i giftastankar för att hyra klänning, här finns också något för studentbalen.

– Jag har alltid varit ganska respektlös mot mina grejer. Jag är ingen som försiktigt viker och sedan placerar. Det är ofta damm i hörnen och en reva i kjolen – jag går snabbt vidare. Jag är en kvantitetsperson, men gillar inte billiga nya plastgrejer. Det måste kännas riktigt i handen. Loppisfyndande är perfekt som intresse, möjligheten finns alltid på nära håll. Jag är en ambassadör för vintage och vill sprida budskapet.

Elsa Billgren klanning

Skör favorit. Den gamla långklänningen från 1900, skör som papper, inhandlades på en marknad i Paris.

Det gäller smått som stort. Något hon reagerar starkt på är trenden att riva ut platsbyggd inredning som finns i bostäder och installera nytt efter rådande mode, hon ser det hända runt omkring sig hela tiden.
– Det är så sorgligt att tänka på vad som händer med kök i Sverige, det är en epedemi! Det är respektlöst att slänga ut, vad har köken gjort mot oss? Vi kommer att ångra oss så bittert. Ofta ska det se ut som om det inte ens är ett kök, det ska se ut som … en TV-bänk! Jag fattar inte. Man ska ju inspireras. Jag tycker att det är viktigt att ta reda på vad man själv gillar. Passa på nu, när det är trendigt att vara udda!
Hon poängterar det viktiga i att inredning känns bra och är rolig, att det är härligt att ha fina saker omkring sig.

Elsa Billgren hattask

Bedårande. Den gamla hattasken har fått nytt användningsområde som minibord. En konserveringsburk i glas fungerar som vas.

– Jag älskar askar som jag kan förvara fula prylar i. Jag har en chokladask där på väggen, jag tycker att den är så himla fin. Den är amerikansk och gigantisk. Tjejen eller killen som fick den måste ha blivit överlycklig. Den utstrålar ju något annat än ”hej, jag är en ask, jag är gjord på fabrik bland en miljard andra askar. Jag har ingen personlighet”. Den är köpt i en butik, kanske för att någon varit otrogen eller det kanske var Valentine’s Day? Den har någonting att säga.
Att gamla föremål är sköra och kan gå sönder hör till livet. Liksom att en gammal spetsklänning kan blekas om den hänger som en tavla på väggen.
– Jag får acceptera det. Men döden för gamla spetsar är att de torkar, som de gör om de blir nertryckta i en låda och aldrig får röra på sig. Spets måste ha fukt och fett i fibrerna. Rent krasst borde gamla kläder hänga på vadderade tyggalgar, skyddade av överdrag i oblekt bomull, i en mörk garderob.

Elsa Billgren chokladask

Söt som en karamell. Chokladasken från USA får Elsas fantasi att gå i spinn.

Den äldre generationen var bättre på att vårda sina saker, konstaterar hon. När livet inte bestod av överflöd var varje ägodel en investering som krävde underhåll. Det får hon ofta bevis på.
– Jag får brudklänningar postade till mig av tanter som vädrat dem varje vecka i 40 år och som skriver ”nu pallar jag inte längre, du får ta hand om den och ha den i din samling”. Ibland tänker jag på hur många brudklänningar som ligger gömda och inte gör någon nytta. Min egen hyr jag ut, den har gift sig fem gånger efter mig. Jag är inte en sådan där som ”det här är min sista godis, den får inte du ta”.  Det är bättre att något förstörs under en rolig utekväll än att de ligger helt deprimerade i en låda.

LÄS OCKSÅ

(94)
(0)

Annons

SENASTE FRÅN DRÖMHEM & TRÄDGÅRD
Annons

Laddar